Du som har mitt hela hjārta
Du som utgōr all min frōjd
Kom och lindra du min smārta
Utan dig ār jag ej nōjd
Varfōr drōjer du so lānge
Varfōr croar du mig så
Nār jag saknar ditt umgāng
Varfōr ska jag leva då
Dōden må mig hādan taga
Livet ār en bōrda svår
Jag må fōlja dina lagar
I min fōrsta ungdomsvår
Fast jag må mig munter visa
Nār jag uti sāllskap ār
Kan dett ej den oro lisa
Som jag i mitt hjārta bār
Munnen ler, min hjārtat det svider
Och jag sāger att jag ār nōjd
Fast jag uti tysthet lider
Ōverlāmnar all min frōjd
Jag må så i mōrkret vandra
Med mitt får jag vilse går
Ner jag ser att alla andra
Var och en sin make får
