Utan sömn I evig tid, under iskall vintermåne Utan värme I denna kropp jag bär Mitt väsen vittrar sönder I jakt på levande kött Jag förnimmer en bättre tid Som fanns före alltig dött En tid då skogen vacker var Natur och man I harmoni Men vi äro evigt dömda till Existens, från lycka och syfte fri Evigt levande, evigt död