Ytan är stilla i skymningstid som alltid i oerhörd i stank lindad Tjärnen utstrålar förrädisk frid oberoende av snö och vindar Häruti lever bestar Skickliga i sitt värv På orädda män de festar Drivna till fördärv Vid dygnets sena timmar kan ensam man höra deras ljud Och tonerna de klingar bildar den vackraste skrud