Fjärrän kyrka ljuder dovt Ut över vida slätter Där en ensam vandrare gär. Varken välbärgad eller dräng ' Friheten är hans broder, Skogens famn hans tryggaste säng. Under tung och grämulen sky Vandrar tiggaren så rastlöst fram. Vandra på, du Viddernas man Mot nya äventyr. Väders makters härjad hy Vittnar om livets prövning Och ett hjärta av renaste guld. För hans gävor som skogen gav Får han mat och nya hosor Innan vägen så kallar igen.