Månen sänker sitt karga sken Över sumpmark som slumra Nattens spegel kall och len I mörkret blänka och skimra Genom skogen går de själar än Som vila i bland sump och dy Likt stoder mot dyster sky Mången ensliger tuva Under mossens gungfly Svunna offer de ruva Genom skogen går de själar än Som vila i bland sump och dy Himlens rodnad sen länge flydd Likt de offer nu glömda Vars gravar i vassens skydd Ligga ryngda och dömda Genom skogen går de själar än Som vila i bland sump och dy Än stå mossen i sorgens skrud Mellan granar och tallar Jämte månen ljusets brud När gryningstimman nu kallar Genom skogen går de själar än Som vila i bland sump och dy