Urberget gav en gåva stor. I jorden och vattnet. I mörkrets källa jag sanning fann. Min födosaga då blev sann. Trettio dagar och trettio nätter. Jag klättrade mot jordens famn. Den hornkrönte vandrade på dyster sten. En som sanningen smakat och blivit ren. Jag såg solens ach månens steg. Jag såg sanningen en dyster väg. En rune spådde krig och fasa. En runa talde till mej om blod och raseri