I en människas ruttna kärl, står döden med sitt blad Han må vara väntandes I din skugga Då tar Ormen en tugga af livets kraft, den äro fördold I sitt sken af mystiken af synderflödets bärare Mylingsgapet må vara ätandes I dimmflödets bygd Hätskhetens fördömelse äro en evighet Lönndomens galla över ljuset ock dess bärare äro tidlös Fridlöshetens tecken af Satan Han själv