G Cadd9 G Cadd9
Fenomena, du står tidlös mellan björkarna i frostat vinterhår.
G Cadd9 Am D
Fenomena, du är tusental av nykterhet, och svaren där jag går.
Em D
Lika jungfrulik som morgonen, om våren, bortom stan.
Am Cadd9 D
Lika liten som ett sommarregn, för dom som inte hörde vad du sa.
G Bm
Här lever drömmen om "det största", som en bubblande vulkan.
Am D G Cadd9
Jag går och säger till mig själv: Snart är det vår, då faller regnet, inte jag.
[VERSE 2]
G Cadd9 G Cadd9
Fenomena, du är vakan över mänskobyn, och flykten därifrån.
G Cadd9 Am D
Fenomena, dina änglar sjunger kärlek, under månen, ner vid ån.
Em D
Här växer tystnaden till vakuum, i betong och korridor;
Am Cadd9 D
vi glömde björkarna, och änglarna i snön, och vissa tror att du försvann.
G Bm
Glömskan härjar fritt och spottar skräck på fröken Svår.
Am D G Cadd9
Och Hjärter Dam går runt och kämpar för att inte bli nånting man tar sig an.
[VERSE 3]
G Cadd9 G Cadd9
Fenomena, du är lugnet som en söndag sprider ut på alla torg.
G Cadd9 Am D
Fenomena, du predikar lika brinnande om glädje, som om sorg.
Em D
Lika självklart spricker isen, som den frusit till en gång,
Am Cadd9 D
och du spelar skådespelet gång på gång, men har vi lärt oss nånting alls?
G Bm
Det är nätt och jämt att vi kan älska i betong,
Am D G Cadd9
och lika hårt, som dina änglar sjunger vackert, stramar glömskan om min hals.
[VERSE 4]
G Cadd9 G Cadd9
Fenomena, du står tidlös mellan björkarna, och sträcker ut din hand.
G Cadd9 Am D
Fenomena, du är leva, låta leva, lite lugn i Leva land.
Em D
Lika jungfrulik som morgonen, om våren, bortom stan.
Am Cadd9 D
Lika väldig som ett åskmoln, när du dånar över sovande kvarter.
G Bm
Här lever drömmen om "det största", som en bubblande vulkan.
Am D G Cadd9 G
Snart spricker isen över ån, du viskar tyst: Långt bortom rikedom finns mer.
