Bara några få timmar till Är vad som återstår av den timglassand Han hällt i de öppna sår han haft i sin hand Och vägen till den skog där han snart skall vila Är trampad stig. Just här bredvid Ett projekt, en insiktsfull väg ut ur den stekheta stad Som bränner hans själ, den lämnar ingenting kvar Att leda till, att åtrå, det värde han skall gå Så efter år ev felande gärningar Ett liv i glöd börjar stigen bli väg Då börjar livet bli död Han ser sig själv i sin spegel När han sakta reser sig ifrån golvet Han ser en blick av vilja för han ser inte trollet Som svettas, som skadats, som lidit För all tid av pina har hastigt glidit bort I den flod av aggression Som sköljt över hans kropp och sedan lämnat den i ro Och när betänklighet och tveksamhet flytt hans kropp Ensam i en tyst parad står viljan kvar Som eko mellan väggar av stort kallt stål Lägger vaggande ljus en strimma ned på bädden Som vilar tom, men tomhet flyr från den vilja all tomhet skyr Så som strömmen är avstängd och hyran betald Hans familj och hans kära har fått vad som är kvar Då återstår det bara att lägga sig ner och sova Och ta emot den eviga nattens gåva