En disig morgon då vi ska kasta ut Ut på havet vi ska segla tills det hela tager slut Fru och barn jag lämnar det tager hjärtat hårt I ovisshet vi seglar för att nå vårat mål Jag tar nu farväl av fru och barn I sorg jag de lämnar för att finna mina svar Jag kommer kanske stupa på fält där slaget står Det är hemskt att inget veta jag fäller en tår Ref. Å alla människor de lever i en värld En värld full av krig Min man går där framåt till skutan sin Med män som ska strida så vildsint Nu står jag här med barnen vid min sida De gråter efter far Hur ska detta gå när kommer han hem igen Till vår trygga boning jag hoppet det finns än Men i denna tid av mörker i denna sorgsna dag Vi måste vara starka och kämpa ändå Ref Nu när jag har seglat på havet i många år Nu när jag har kämpat trots att tiderna är svår Då tänker jag tillbaks på min fru och mina barn Jag vänder således skutan hem igen Nu jag har väntat i sex långa år I väntan på Min älskade jag har kämpat på Barnen är nu vuxna ty det han aldrig såg Nu hoppas jag på tiden att han vid huset åter står