Om dunkel stig i mångmilaskogar förtäljs I bergasagan En snårig led som kantas av gyger som har blivit till sten I grenars verk av vindars iver höres ödslig klagan Vad lurar bortom nästa krök, bortom irrblossken? Din rädsla äro sförre än att bliva rovdjursföda När du trampar stigens väg i mystisk labyrint I ringlande vandring svår, en ändlös trälamöda Genom kitteldatens djup upp mot högan klint Vid dess slut den digra skugga fägnar mänskligt öga Kockar trolskt I aftonbärgning med borglik silhuett Med vindbrygga över vallgrav tornen prålar höga Som från en fyr det starka ljusspel äreporten beklätt Ett avskorligt kungadöme i molnens vida kappor Nedanför nu synes vandra midnattflammans hov Tunga steg uppför berget forna tempeltrappor När drängsol går i himlen högt, de prisar nattens lov I trollslottet Trollslottet, sagovindars boning Trollslottet Trollslottet Skuggornas runokväde ifrån denna klunga En dyster hymn av malmklangsstämmor ifrån hedna valv De grymvulna urtidstroll i norränt mål nu sjunga För denna urlivsformens väsen själva berget skalv Som villebråd i stenlagt rike nidfullt du beskådas De omvända synens bilder, även dina ord Och aldrig skall du från urtidsborgens klor benådas Ty du bjöds på glömskebrygd vid trollkungens bord I trollslottet Trollslottet, sagovindars boning Trollslottet Trollslottet