E A E
Han kom med mig när jag drog bort den våren,
E A E
som en hund följde han mig tätt i spåren.
B E A
Jag var glad åt hans sällskap när jag sökte Guldets land,
E B E
men Kristina, guldet blev till sand.
[Chorus]
Vi slet ont, ja, allt gott fick vi försaka.
Ofta grät han och bad: Ta mig tillbaka!
Men jag vägrade alltid fast jag tvekade ibland.
Åh, Kristina, guldet blev till sand
[Verse 2]
A B A
Han, som var min kamrat,
B A G#m E
han trodde mitt ord, fast jag redan då
G#m C#m G#m
såg, att längs denna väg
A E B
fanns knappast det jag ville nå.
[Chorus 2]
Över prärien kom vi till en öken.
Vi gick vilse och började se spöken.
Man gör vatten som porlar, när ens huvud står i brand.
Åh, Kristina, guldet blev till sand.
[Bridge]
Jag, som var hans kamrat,
jag tog honom över land och hav.
Ökenvinden har höljt
ett täcke över hans tysta grav.
[Verse 3]
A D A
Ur en stinkande källa drack han vatten.
A D A
Han blev sjuk och gick bort från mig den natten.
E A D
När hans blick hade slocknat då gled klockan ur hans hand
A E A
och Kristina guldet blev till sand.
D A E A
Åh, Kristina, guldet blev till sand.
