Mörkgrå siluetter Flydde månens sken Blott en blev kvar hos mig I vargatimme sen Jag minns än hennes ögon De såg rakt in i min själ Så drack jag hennes varma blod Och kysste mitt förnuft farväl "Vargablod Vansinne och övermod Vargablod…." Lugnets hav betraktade Mig när jag tog mitt rov Men månen stod i nedan Då bevisen jag begrov Vargbanen blomstrar I Talbots röda jord Som varje fullmånsnatt Åter mättas skall med blod