Rösten

I drömmen hörde jag honom ropa.
Och i detta ögonblick av långväga svar återfinner jag den milda döden, andas jag trädens födelse.
Ljungens klockor lämnar fritt sina hemligheter i min hand. Min kropp är markens svalka och den sköra höstens moln glider genom mina ögon.
Han ropar i gryningen och rösten var min moders. Havet ska bära mig till en famn.