Duncan Brady

Polisman Duncan Brady kunde inte komma ihåg
Om han började i kåren -70 eller -72
Det kändes som om åren hade börjat flyta ihop
Och det var längese'n han tyckte att han fick nå't vettigt gjort
Han satt i sin patrullbil och muttra' för sig själv:
"Jag borde slutat för längese'n"

Tju'fem år på Manhatten, först till fots och se'n i bil
Var som en ändlös vandring i en tunna full med skit
Han kände inte längre någon glädje i sitt jobb
För hur polisen än försökte så gick brottsligheten opp
Han stanna' sin patrullbil och tänkte för sej själv:
"Vi har förlorat för längese'n"

Polisman Duncan Brady tog en kaffe på det fik
Där han fikat varje kväll i tjänst i drygt halva sitt liv
Han segla' mot negressen bakom disken, där hon stod
Och sköljde glas och koppar som hon alltid hade gjort
Han tänkte: "Hon har aldrig nån'sin haft en ledig kväll;
Hon borde slutat för längese'n"

Han titta' ut mot gatan, och den drägg som levde där
Hit vallfärdade dom som måste stilla nå't begär
Det stod langare och hallickar och horor överallt
Och i rännstenen låg alkisar och trashankar som svalt
Han tänkte: "42:a Gatan är ett jävla träsk
Dom borde sprängt den för längese'n"

Duncan Brady hade hustru och en son på nitton år
Hans fru hade en älskare som hon träffa' då och då
Men der rörde inte Brady, han var less på kärringen
För hon tjatade från det hon vakna' upp på morgonen
Han skakade på huvudet och viska' för sej själv:
"Jag borde skilt mej för längese'n"

För Brady var hans ende som en främling i hans liv
Så blir det när man inte hinner ge sin unge tid
Om den ene går till jobbet när den andre går i säng
Så ser man först i efterhand hur tiden far iväg
Han knäppte uniformsjackan och sucka' för sej själv:
"Han gled ifrån mej för längese'n"

Duncan Brady reste sej försiktigt för sin onda rygg
Och knalla' in på muggen för att lätta på sitt tryck
Men just som han var färdig så hörde han ett skrik
Från baren, och ett ljud som om nå'n krossade porslin
Han lösgjorde revolvern och väste för sej själv:
"Här borde hänt nå't för längese'n"

I baren stod två ynglingar i mask och grova skor;
På golvet kröp negressen runt i pölar av sitt blod
Den längre utav rånarna fick syn på Brady först
Så han höjde sin pistol och siktade mot snutens bröst
Men Brady sköt direkt, och sedan sköt han om igen;
Han hade lärt sej för lenge se'n

När ambulanserna kom fram till fiket var allting försent;
Två vita unga män och en negress fanns inte mer
Och snart var baren fylld av journalister och polis
Men Brady ville inte säja nå't om tragedin
Han satt i sin patrullbil och muttra' för sig själv;
"Jag borde slutat för längese'n"

För vad ingen annan visste var att Bradys egen grabb
Var en av dom som dödes bakom rånarmaskerna
Han såg det när man hade dragit av dom huvorna
Och befälet fråga' Brady om han kände mördarna
Då nickade han sorgset mot den ene ynglingen:
"Han var en jag kände för längese'n"