Plogen

Jag knyter näven kring plogen
Med stålet i jorden
År efter år har jag stretat

Undra på att jag är sliten
Jag knyter näven kring plogen
Med stålet i jorden
År efter år har jag stretat
Undra på att jag är sliten

Fjärirlarna lyfter
gräshopporna kvider
och min hud blir svart, ja svart ja svart i solen
svetten rinner efter ryggen
den gör fåror i min åker, som du ser

Mitt hopp står stadigt i jorden
sen jag lyssna på en stjärna:
det finns hopp ännu, hon säger
Duvan flyger ju ännu

När jag sen går hemåt
ser jag rakt upp mot stjärnan
hon berättar med sitt ljus sitt ljus sitt ljus
Det finns tid ännu hon säger
duvan kommer noga flyga stjärnan väntar
denna sång skall färdas
stadigt stadigt, stadigt framåt framåt som den gör
lika stadigt som en näve
är mitt hopp och min förväntan som du hör

Fjärirlarna lyfter
gräshopporna kvider
och min hud blir svart, ja svart ja svart i solen
svetten rinner efter ryggen
den gör fåror i min åker, som du ser