Vinternatt

snön den föll mot din kind och blänkte
din famn var mjuk, ditt hjärta ömt
som sol var din gåva

du brann och skänkte mig din kärlek i min svåra stund
och aldrig skall vi allt förgäta tills du far igen

i vinternattens stjärneljus blev vår väntan så lång

du sade mig fagra ord att följa
känslor är som vind i eld
jag gav all min saknad