Recidiv

Kastade min enda sanning åt sidan
Oberörd även inför ord som räddat mitt liv
En genial lektion
Att min värdighet kunde vara så skör
Men bland håglöshet och resignation
Visslar jag andaktsfullt en annan ton

Tar in obrutna sanningar
Som motstånd till verklighetens
Spekulation över den enskilda människan

Det slog in år
I våra lungor
Utan att vi romantiserande längtade tillbaks
Till en förledande tröst
& vi hölls kvar I masskonsumtion
Men det kommer aldrig bli så igen