Ramunder

Och Ramund han steg i skeppet in
Det braka i var och en aure
Och alla män som på skeppet var
De tänkte de hade förgånges
Vi förgånges ikke här, sade Ramund
Vi seglar likaväl, sade Ramund den unge

Så segla de över den stora sjö
Allt inne på jättarne lande
Och Ramund han gick lite bättre fram
Där fick han se store jätten stande
Nu är jag kommen här, sade Ramund
Förutan stort besvär, sade Ramund den unge

För, kära min Ramund du skona mitt liv
Du gör mig nu alls ingen skada
Sju tunnor guld ska jag giva dig
Du skall skina som solen den klara
Detta tar jag när jag vill, sade Ramund
Du får inte leva än, sade Ramund den unge

Det första taget de togo ihop
Så tog de ihopa med händer
Och Ramund han nappa i jättens skägg
Så köttet det lossna ifrån tänder
Hur illa grinar du, sade Ramund
Å värre ser du ut, sade Ramund den unge

Och Ramund han drog sitt stora svärd
Det kalla han Domlingen dyre
Så högg han det store huvud av
Det femton par oxer ej kund röre
Jag tänkt det inte nappa, sa Ramund
Det nappa likaväl, sade Ramund den unge

Och Ramund han lasta skepperna sju
Med guld och med ädla stenar
Så segla han över den stora sjö
Allt inne på kejsarens lande
Nu är jag kommen här, sade Ramund
Förutan stort besvär, sade Ramund den unge

Och Ramund han tog i dörren med kraft
Så alla de murarne rämna
Och fönsteren ut genom dörrarna sprang
Och stenarne ramla tillhopa
Såg du jag slapp in, sade Ramun
Nu gäller pälsen din, sade Ramun den unge

För, käre min Ramund, du skona mitt liv
Du gör mig nu alls ingen skada
Mitt halva rike jag vill giva dig
Och också min yngsta dotter
Detta tar jag när jag vill, sade Ramund
Din dotter också till, sade Ramund den unge

Och Ramund han drog sitt stora svärd
Det han kalla Domlingen dyre
Så högg han kejsarens huvud av
Det rök femton spanska mile
Jag tänkt det inte nappa, sa Ramund
Det nappa likaväl, sade Ramund den unge