Skrautvål

Sano mitä sanot mutta kyllä minä vielä
hemputella annan
Ja jos tulee se iso vatta niin itte
minä sen kannan
Ämmät ne kantaa kontilla sontaa
ja alahapäin on miele
Nätillä flikalla ja hulivilipoijalla
yhtehen on mieli
Muistakkos heila kun maattihin
niitä ensimmäisiä öitä
Ei niitä silloin ajateltu
raskahia töitä
Niinhän se meiän väli oli ennen
lämpönen kun maito
Ku sull' oli halu halata
ja mulla oli siihen taito!
(Säg vad du säger men jag tänker då ännu
lite låta vänslas
Och blir det sen av det en rundande mage
så av mig skall den ju bäras
Käringar i byn de bär ju träck i sina ränslar
och missmodigt de blänger
en täck och vacker jänta och en spelevink te' pojke
ja de gärna ihop visst hänger
Minns du min kära då vi låg me varann'
våra första varma nätter
inte väl tänkte nåndera av oss
på mer arbetsfyllda tider
Så var det ju mellan oss två förut
så varmt som spenamjölken
du ägde lusten till älskogslek
och jag kände därtill konsten)