Dödfödd

Ensam i nattens timma jag är
Försvagad av sorgen som inom mig tär
Oviss jag fruktar, allt inom mig svider
Tvivlar att någon kan se hur jag lider
I mörkrets vagga, jag stillat mig till ro
Där ljuset ej finns, med sin förödande klo
Försöker att hela mitt sargade sår
Men sorgen först dör då hjärtat ej slår

Plågad av sorgen, tung som jag bär
Trånar efter mitt förgäves begär
Hopplöst jag söker mig en väg att finna
Förstår då klart att jag måste försvinna

Ensam i nattens timma jag är
Oviss jag plågas, gråter och svär
Bländad av ljuset det falska, det svaga
Önskar svunnen tid åter till taga

Söker svaret på livets prooblem
Inser dock att tiden är för sen
Förbannar att livet har varit mig givet
Försvagad av såret, sargat och rivet

Ensam i nattens timma jag är
Så livets röda lina jag skär
Blodet jag offrar för en lösning att finna
Förstår då klart att jag måste försvinna