Dagen Då Jag...

Allt jag har kvar är ett kort utav dig
Ett kort utav dig där du ler med din mun
Jag frågar mig själv vad jag gjorde för fel
Jag frågar mig själv en gång varje sekund

Vindrutetorkarna sköljer bort regn
Tänk dig att jag vore regn som försvann
Om jag vore regn ja då skulle du se
Ja då skulle du se att du ingenting vann

Man kan inte leva på minnena blott
Men minnen är bra dom lever alltid kvar
Men jag kan ej tänka på tiden som var
För tiden som var är det bästa som jag har

Blott minnen och drömmar det gör ingen man
En dröm är så falsk för man minns ju aldrig allt
Jag minns inte hur jag har kommit dithän
Men jag måste ha missat nåt mycket relevant

Ni kan kalla mig självisk
Och det är säkert just vad ni gör
Men ni kommer aldrig att glömma
Den dagen då jag dör

Vinden river och skriker åt mig
Jag tror att jag skriker men inte ens jag hör
Vindrutetorkarna fortsätter slå
Jag undrar om du ens märker att jag dör

Gryningen nalkas på sidorna två
Mina sidor är två ser någon mig ändå
Nej klockorna fortsätter ticka och slå
Ja dom tickar och slår för fort för att förstå

Ni kan kalla mig självisk...

Min resa den fortgår i svindlande fart
Mot svindlande höjder där dimman ligger tät
Med sinande krafter så fortsätter jag
Jag fortsätter sakta att lossa mina nät

Djävulen skrattar han lockar på mig
Han lockar på mig från sitt helvete
Om ingen nu stannar och ser sig omkring
Och ser sig omkring så fortsätter han le

Ni kan kalla mig självisk...