Två Konungabarn

Det var två ädla konungabarn
Som lova varandra sin tro
Och den som då skulle svika
Skulle leva I stor oro

Det var en gammal trollekäring
Som hörde på deras tal
Den kärlek vill jag åtskilja
Om jag får leva den dag

Och hertingen lade sig I sundet och sam
Och böljan slog under hans bröst
Men då slockande elder ur lyktan
Som hertingen eftersam

Och jungfrun hon frågar sin fader om råd
Allt vid den lilla grönån
Ger ni mig lov spassera gå
Allt vid den lilla grönån?

Nog ger jag dig lov spassera gå
Allt vid den lilla grönån
Väck upp din yngsta broder
Han kan väl med dig gå

Vad skall min broder dit göra
Han kan sig så litet förstå
Han skjuter bort alla små fåglar
Som vid de vägarna gå

Och jungfrun gick spassera gå
Allt vid den lilla grönån
Och där fick hon se en fiskare
Som fiskade allt med sin båt

God dag, God dag, ni fiskare
God dag uti er båt
Har ni sett något välboret lik
Ligga I böljorna blå?

Av silke var hans strumpor
Och gullspända var hans skor
Och icke jag annat tyckte
Än att liket icke dit log

Och jungfrun tog ringarna av sin hand
Och gullkedjan av sin hals
Och gav åt en liten fiskare
Som förde bådena fram