Guldet Blev Till Sand

  E           A                E
Han kom med mig när jag drog bort 
den våren,
       E           A              
som en hund följde han mig tätt i 
E
spåren.
        B            E            
Jag var glad åt hans sällskap när 
    A
jag sökte Guldets land,
      E       B                E
men Kristina, guldet blev till sand.

[Chorus]
Vi slet ont, ja, allt gott fick vi 
försaka.
Ofta grät han och bad: Ta mig 
tillbaka!
Men jag vägrade alltid fast jag 
tvekade ibland.
Åh, Kristina, guldet blev till sand

[Verse 2]
Continúa después del anuncio
A        B       A
Han, som var min kamrat,
    B           A             G#m
han trodde mitt ord, fast jag 
   E
redan då
G#m      C#m         G#m
såg, att längs denna väg
      A                E      B
fanns knappast det jag ville nå.

[Chorus 2]
Över prärien kom vi till en öken.
Vi gick vilse och började se spöken.
Man gör vatten som porlar, när ens 
huvud står i brand.
Åh, Kristina, guldet blev till sand.

[Bridge]
Jag, som var hans kamrat,
jag tog honom över land och hav.
Ökenvinden har höljt
ett täcke över hans tysta grav.

[Verse 3]
      A         D             
Ur en stinkande källa drack han 
  A
vatten.
         A             D          
Han blev sjuk och gick bort från 
       A
mig den natten.
         E          A             
När hans blick hade slocknat då 
   D
gled klockan ur hans hand
     A       E                A
och Kristina guldet blev till sand.
D   A         E                A
Åh, Kristina, guldet blev till sand.