Romeo I Stocksund

Fönstret är öppet, man kan höra alla beats
Det är så det är tänkt att dom ska hitta hit
Därute är det vinter, härinne tar den slut
Ändå sitter hon i fönstret och bara tittar ut

Tomteblossen vandrar ifrån mun till mun
Hon twistar den där spliffen, hennes ögon blir en brunn
Som vill möta det där vackra, det oväntade vilda
Och dom där svarta svarta ögonen som är så obegripligt milda

Här kommer gänget ifrån Flempan, alla stjärnorna från Söder
Dom har tagit Roslagsbanan upp till ofattbara höjder
Varje gatsten, varje träd, varje infart, varje vinthund
skriker: Stick tillbaka, ni hör inte hemma i Stocksund

Dom möttes i stan, dom kom och dansade på lava
Dom måste känna det igen, dom måste ha det där tillbaka
Hon och han i kylan den där vintern i det svarta
Och gatljusen som blinkar på den tysta tomma plattan

Stockholm sjöng...

Nu öppnar hon dörren till den vackra vita villan
Hon drar honom i armen det finns ingen tid att spilla
Han säger: Abow, här skulle hela släkten kunna bo
Hon drar upp honom till sitt rum och hon skiter i vad folk tror

Nästa morgon så flyger dom till Kungsan och vandrar
Inga hus, inga människor, inga skuggor, inga andra
Men två bleka gråa ögon råkar se dom under linden
När dom kysser sönder varandra i den kalla vintervinden

och Stockholm sjunger
Jag hörde det på radion

Hennes lillebrorsa skriker: Jävla blåsta negerhora
Hennes mamma viskar: Älskling skillnaderna blir för stora
Hennes pappa håller föredrag om skilda kulturer
Ni är som olika arter, älskling - se bara på djuren

Det är kris i släkten - att den flickan bara vågar
Men nu ska hon till collage - pappa drar i alla trådar
Hon ska bli all white suburbian, där dom vet hur man gör
För att hålla allting på plats från det man föds till man dör

Stockholm sjunger, Stockholm sjunger..

Fyra ögon blinkar upp mot stjärnorna på himlen
Dom vet att det som brinner är större än det som inte brinner
Dom känner pulsarna bulta tvärs igenom denna stan
Och att hela Stockholm sjunger sådär jävla underbart

April, april - häggen står i tidig blom
Hon sitter på plats 50 men plats 51 är tom
Han står på Stockholm Syd, plötsligt hör han rälsen sjunga
Han ser henne i fönstret och vet att tåg blev gjorda för dom unga

Stockholm sjunger, Stockholm sjunger, jag hörde det på radion farväl, farväl