En Sista Litania

Ett tusende år av hat att regna likt ett livselixir
När nidingars band har upplösts
När urgammal jord har kluvits itu

Varde blod, varde eld, varde död

Den brännande solens skördegång fäller regent,
i högmod krönt
Den vredgade jordens fauna störtar dess
narr, smyckad i guld

Varde blod, varde eld, varde död

En sista litania ekar högt vid de skamlösas härd
Märkta, plågade och brända mottaren sista,
glödgad fällande dom

Från blodsbestrukna strupar
Från askgrånade händer
Djupt ur ruttnande märg
Mot etterdränkta famnar

Varde blod, varde eld, varde död

En marritt mot tidig skymning,
en invit till nattens sista dans
När balen är över,
plågas gäster i middagshettan med bly i sitt bröst

Varde blod, varde eld, varde död

I ett högstämt kätteri smädas nu de arvlösas lott
En trehövdad död för dörren

Varde blod, varde eld, varde död

Varde liv, varde död