Farväl Jupiter

här på gatan där jag gömmer mig
har hösten börjat tidigt
du hör vindarna från slummern
mellan grenar och blad
har du vaknat efter kraschen
har du samlat dina saker
när förtrollningen är bruten
är det dags att ge sig av

inget rinner ut i sanden
för en drömmare från landet
som varit mest i skymningens
flammande land
en dag står han mitt i askan
med ett litet barn i handen
vilsen som en flykting
i sitt barndomsland

farväl Jupiter, adjö
jag måste läka mina sår
jag ser din singlande snö
dölja spåren där jag går

du vet, kvar fanns ingen undran
ingen lust och ingen skärpa
bara skatteskrapans skugga
och ett svidande drag
vi var starkare än mörkret
vi var snabbare än ljuset
vi var myten om oss själva
Jupiter och jag

farväl Jupiter, adjö
jag måste läka mina sår
jag ser din singlande snö
dölja spåren där jag går

jag ska sakna din välsignelse
när stormarna rasar
länge ska du fattas
i den vådliga stan
tack för skymningens sånger
tack för nattens alla lögner
tack för rodnaden om morgonen
och drömmarna på dan

tack för kriget mot dom kloka
för virvlarna i håret
tack för svaren på gåtorna
du la i min hand
jag ska minnas dina drömmar
jag behåller dina viljor
jag ska söka dina krafter
i ett farligare land

farväl Jupiter, adjö
jag måste läka mina sår
jag ser din singlande snö
dölja spåren där jag går

farväl Jupiter, adjö
jag måste läka mina sår
jag ser din singlande snö
dölja spåren där jag går