Frid

Se I dimklätt grepp nu natten sluter
En smekande hand om skogens sång
En viskning i vinden, en fjätter för sinnet
En skugglik skepnad i månklätt ljus

Heden nu täckt av röd månes liv
Över ljungklädd ås det sig sakta sveper
Mot himlen i dimman grenar sträcker
Skelettlik fur och trollbunden gran

Se en låglandsmark
Av forsens spel kluven
På stillsam färd mot dalsjöns spegel
Jublande virvlande lekande lätt

Nu bäckens viskning
Sig sträcker iväg
I skogens ring finns nattens is
En sorgsen mo i vinterduk svept

En sorgsen mo
I vinterduk svept
I disets skugga en vers kan höras
En skuldtyngd strof från dödsfylld myr

Se älvor i vålnadslika skepnader viska
Med änglars skratt de försvinner bort
Likt isklädd tår nu frosten faller
En sorgefylld gråtande kind

Över bergens topp i dimmans tid
Västanvind viskar det är hennes natt
I lugnet vid krönet ett ögonblicks tid
Mitt rastlösa sinne får frid