Uti den mörkaste natt
Silvergrå skuggor avtecknar sig
Lurandes, ständigt på vakt
Ty överlevnad kräver jakt

Forcerandes fram
Ut över vidsträckt hav
Under vågor och is
Vargar som bryter genom dis

Varg ­
Ur djupets mörker
Sitt byte söker
En fruktad best
Slår igen sin käft

Till Neptun jag offrar, Neptun jag hyllar
Om jakten ej lyckas han välkomnar mig
Ty djup blir min grav, av vatten min bädd
En kista av stål, jag är ej rädd