Am
Det var Blue Bird av Hull,
E7
det var Blue Bird, en brigg,
AmE7Am
som med sviktande stumpar stod på
GCDm
Över Soten i snöstorm med nedisad rigg,
G7E7
själva julafton sjuttiotvå.
DmAm
Surra svensken till rors!
E7
Han kan dreja en spak,
G7CE7
ropar skepparn, - All right boys, lös av!
AmDmE7
Och Karl Stranne fran Smögen blev surrad till rors
AmE7Am
på Blue Bird, som var dömd att bli vrak.
[VERSE 1]
AmE7
Han fick Hållö fyrs blänk, fast av snöglopp och stänk,
AmE7Am
han stod halvblind - han fick den i lo,
GCDm
och i lä där låg Smögen, hans hem, där hans mor
G7C
just fått brevet från Middlesborough.
DmAmE7
- Nå, vad säger du Karl, går hon klar? - Nej, kapten!
G7CE7
Vi får blossa, för här är det slut!
AmDmE7
Vi har Hållö om styrbord och brott strax i lä!
AmE7Am
- Ut med ankarna! Båtarna ut!
[VERSE 2]
AmE7
Men hon red inte opp. Och hon fick ett par brott,
AmE7Am
som tog båten de hade gjort klar.
GCDm
- Jag tror nog sa Karl Stranne, att far min gått ut,
G7C
emot oss. Jag litar på far!
DmAmE7
- Båt i lä! Båt i lä! Det är far - Det är vi!
G7CE7
Det är far min från Smögen! Hallå!
AmDmE7
- Båt i lä! sjöng han ut, di är här! Jumpa i
AmE7Am
alle man - I blir bärgade då!
[VERSE 3]
AmE7
Det var Stranne, den äldre, en viking, en örn,
AmE7Am
som på julafton sjuttiotvå
GCDm
tog sitt renade brännvin ur vinskåpets hörn
G7C
till att bjuda de skeppsbrutna på.
DmAmE7
- Hur var namnet på skutan, han sporde och slog
G7CE7
nio supar i spetsiga glas.
AmDmE7
- Briggen Blue Bird! - Det tionde glaset han tog
AmE7Am
och han slog det i golvet i kras!
[VERSE 4]
AmE7
- Sa ni Blue Bird, kapten, briggen Blue Bird av Hull?
AmE7Am
Gud i himlen! var är då min son?
GCDm
Var är pojken, kapten? För vår frälsares skull!
G7C
Det blev dödstyst bland männen i vrån.
[Bass plays solo over these chords, but just play the chords if you can't solo...
DmE7DmE7AmE7AmE7Am
[VERSE 5]
AmE7
Gubben Stranne tog sakta sydvästen utav.
AmE7Am
- Spara modern, kapten, denna kväll!
GCDm
Nämn ej namnet på briggen som har gått i kvav,
G7C
nämn ej Blue Bird av Hull, är Ni snäll!
DmAmE7
Och kaptenen steg upp. Han var grå, han var tärd,
G7CE7
stormen tjöt, knappt man hörde hans ord,
AmDmE7
när han sade med skälvande röst till sin värd:
AmE7
- Karl stod surrad och glömdes ombord...