Jag har raglat över ängar
Som har blommat sent om natten
Jag har gömt mig in bland
Furor och förstått att allt ska fällas

Fast i myllan som fäder har brukat stångas
Min längtan för evigt med plikten
Döpt i forsen som renat vårt sinne klyver
Jag halmvasst banden till bygden

Det som ständigt gror inom
Mig doftar bitterljuva minnen
Det som håglöst slutar andas
Får min själ att vilja stanna