Det enda som giver mig ro
Är en verklighetsflykt så förblindande ljus

Vad finns kvar när ruset lagt sig?
Ett öppet sår ymnigt blödande

Snart förgås mitt allt min värld
För att lämna mig medvetslös I ett tomrum så svart

Så ändlöst mentalt nedbrytande
Att tyngden från dess närcaro
Krossar alla illusioner
Hos de som tror på en ljusare mordondag