Jag vaknar förskräckt
Ur dunkla drömmars makt
Förblindad av det mörker
Som mig ur min fattning bragt
Blott alltför hastigt sanning
I allra högsta grad
Mig bringar andlös fasa
Jag är levande begravd
Utan möjlighet att fly
Kistans slutna sfär
Kväljes jag av fuktig jord
I sanning dömd jag är
Ty vem kan höra mina skrik
En dödens serenad
Den stumma jorden döljer mig
Levande begravd
Jag känner slutet nalkas
Med långa tysta kliv
I ensamhet och tomhet
Försmäktar jag - alltjämt vid liv
Mina fingrar blöder
Kistans lock är sönderklöst
Jag önskar blott av döden
Från min fasa bli förlöst
Ty varje frihetstanke
Är skoningslöst futil
I gravens mörker dväljes jag
I Dödens domicil
För evig tid min ande
Gravens fjättrar bär
För alltid fast i dödens kval
Levande begravd jag är
Me despierto aterrorizado
Del poder de los sueños oscuros
Cegado por la oscuridad
Que me sacó de mi compostura
Verdad demasiado apresurada
En el más alto grado
Me llena de un terror sin aliento:
Estoy enterrado vivo
Sin la oportunidad de escapar
La esfera cerrada del ataúd
Me atormenta la tierra húmeda
En verdad estoy condenado
¿Quién puede oír mis gritos?
Una serenata de muerte
La tierra tonta me esconde
Enterrado vivo
Siento que se acerca el final
Con largos pasos silenciosos
En soledad y vacío
Languido - todavía vivo
Mis dedos sangran
La tapa del ataúd es desmenuzable
Deseo, pero por la muerte
De mi horror ser redimido
Por cada pensamiento de libertad
Es sin piedad inútil
En la oscuridad de la tumba amanecí
En el domicilio de la muerte
Para siempre mi espíritu
Llevo los grilletes de la tumba
Para siempre atrapado en los dolores de la muerte
Estoy enterrado vivo