Utan sömn I evig tid, under iskall vintermåne
Utan värme I denna kropp jag bär

Mitt väsen vittrar sönder
I jakt på levande kött
Jag förnimmer en bättre tid
Som fanns före alltig dött

En tid då skogen vacker var
Natur och man I harmoni
Men vi äro evigt dömda till
Existens, från lycka och syfte fri

Evigt levande, evigt död