Zalantzan dut kanta honen oihu ozenena
Han goraino iritsiko ote zaizun
Badakit zure neurria galdu zenuela
Oinak zoruan bertan ezin mantenduz
Ez nago hilda, baina ez naukazu bizirik
Nire galera bera galdu zenuen
Hilerri hontan miztoek abesten dute soilik
Berez hildakoa zu ez ote zaren
Eskua eman genizun
Ta zuk maukatik heldu
Baina zure sakelak zulo bat du
Astinduen atzean
Heldu da kenopsiak
Uzten duen bake gazia
Ez dakizu zein diren baina ondu dituzu datozen etsipenak
Has zaitezke indargetzen zorigaitz txikekin hondamendi haundiena
Ez duzu inoiz aurkituko gida liburuetan
Larrosa bati muxu ematekotan
Bistaz galdu eta berriz bilatzeko bidean
Arantza ekarri dezakezula bueltan
Arantzak kendu baina bizi berri bat eman
Hala omen da kanta zaharren esanetan
Libre izateko jaioa den izar kaskarrak
Libreki aukeratu du nola preso izan
Eskua eman genizun
Ta zuk maukatik heldu
Baina zure sakelak zulo bat du
Astinduen atzean
Heldu da kenopsiak
Uzten duen bake gazia
Ez dakizu zein diren baina ondu dituzu datozen etsipenak
Has zaitezke indargetzen zorigaitz txikekin hondamendi haundiena
(Gaur banatzen duzun pake berak)
(Jo ta bertan hilko zaitu bihar)
Tengo dudas si el grito de esta canción
Te llegará hasta ahí arriba
Sé que perdiste tus papeles
Sin poder mantener tus pies en el suelo
No está muerto, pero no me tienes vivo
Perdiste mi propia perdición
En este cementerio solo cantan las lenguas
Si tú no eres el muerto
Te dimos la mano
Y nos agarraste del brazo
Pero tu bolsillo tiene un agujero
Tras las sacudidas
Llega la kenopsia
La paz salada que deja
No sabes cuáles son pero has roto las decepciones que vienen
Puedes empezar a amortiguar con pequeñas calamidades el desastre más grande
No encontrarás nunca en los libros
Darle un beso a una rosa
Perder de vista el camino y volver a buscarlo
Que te devuelva la espina
Quitaste las espinas pero diste una vida nueva
Así es según las viejas canciones
Las estrellas malas nacidas para ser libres
Han elegido libremente ser presos
Te dimos la mano
Y nos agarraste del brazo
Pero tu bolsillo tiene un agujero
Tras las sacudidas
Llega la kenopsia
La paz salada que deja
No sabes cuáles son pero has roto las decepciones que vienen
Puedes empezar a amortiguar con pequeñas calamidades el desastre más grande
La paz que repartes hoy
Mañana te pegará y te matará